Dobbo

igår blev det bestämt. dom vill köpa vårat hus.
så efter midsommar skriver vi kontrakt och om tre månader så ska vi vara ute ur detta hus.

när jag fick reda på det så blev jag faktiskt väldigt ledsen. tre månader är ju inte alls lång tid, dom kommer att gå så fort. men eftersom det här blir min sista sommar i djurmo så ska jag bo här hemma så länge jag bara kan. mamma och pappa tycker det är helt okej, jag tror att dom förstår varför jag vill det.
för här hemma är det mycket närmare till alla vänner, det är enklare att ta sej till dom och det är ju faktiskt min sista sommar här. ärligt så tror jag nästan att det blir min första sommar som jag inte varit i skeberg.

jag blev som sagt ledsen igår och jag kände att jag ville härifrån en liten stund, bara för att samla tankarna lite. så jag tog mopeden och åkte in till djurås. jag åkte förbi macken och köpte en glass och satte mej på en bänk längs med cyklevägen.
jag hade skrivit ett sms till ante där jag frågade om han ville hitta på nåt, men jag fick inget svar förrän när jag var på väg hem och då var han ändå upptagen. jag ringde maria, men hon mådde inge bra. jag tänkte ringa bella men jag trodde hon var och tränade. jag ringde sofie, men då satt hon och bella hemma hos mathilda och såg på 'en kärlekshistoria'. stina kom åkandes på mopeden och hon stannade och vi pratade en liten stund. hon skulle till alexandra och dom skulle och bada.
så jag satt där ensam ett bra tag innan jag kände att det började bli kallt, så då torkade jag tårarna och åkte hem.

väl hemma så gick mamma och jag upp på vinden och bar ner en hel del lådor och kartonger som vi gick igenom och vi slängde bort en hel del faktiskt. så det är inte mycket saker kvar på vinden nu, nästan allt är borta.
tidigare på dagen så städade jag också ur 'kontoret', en tidigare garderob som vi nu har ett skrivbord och en andra dator i. jag fyllde ungefär en och en halv sopsäck med saker som ska slängas, och jag är inte riktigt klar än.

bella ringde senare på kvällen och undrade hur det var. vi satt och pratade i nästan en halvtimme innan vi kom på att vi lika gärna kunde träffas eftersom vi bor så nära varandra.
så efter ett tag så kom bella tillsammans med folke (hennes hund) och en skål med musiga jordgubbar.
vi satt där i lekparken på varsin gunga, smaskade jordgubbar, pratade en hel del och satt och tittade på folke där han sprang runt bland myggen.
vi pratade mycket om våra planer i sommar, om min flytt, kärlek och en massa minnen.

det är något speciellt med bella, det är som hon är min andra hälft eller nåt. jag lyckas aldrig hålla något hemligt för henne, ingenting. har aldrig lyckats med det, det går bara inte.
hon är verkligen det bästa jag har.
det här låter kanske taskigt i vissa öron, men hon är inte min bästa vän.
hon är så väldigt mycket mer, en andra hälft eller nåt. jag vet inte hur jag ska beskriva det.
jag tror bara folk som känner oss kan förstå på riktigt.

vi har kännt varandra sedan vi låg i barnvagnen typ, alltid gått i samma klass, nästan alltid varit bästa vänner och nu är vi snart sexton.
vi behöver inte vara med varandra hela tiden, vi vet precis vart vi har varandra ändå. vi kan vara med andra vänner, vi har nästan som två olika gäng. men den ena är alldtid välkommen och kan alltid vara med den andres gäng.

bella och jag är nog den bästa sortens vänner, sådana som man har för alltid.
jag älskar verkligen dej isabell!!