Dobbo

jag har inte varit utanför ytterdörren på hela dagen. jag är ganska trött och jag har ont i fötterna.
varför??
jo, för att jag var på bal igår. niornas avslutningsbal i tibble.
vi samlades klockan sjutton. femton ungefär och vi åkte hem ungefär nollett.trettio.
då var jag helt slut. jag hade dansat som en galning hela kvällen, allt från vals till nåt totalt galet som nog liknade jagvetintevad.
och det var väldigt skönt att få ta av sej skorna. för efter cirka sju timmar i högklackade pumps så har man ganska ont i fötterna.
men trots att jag var så trött och slut så hade jag svårt att somna. det var så mycket som kretsade runt i huvudet, så mycket som hände på balen.
det var roliga och underbara händelser men också några jobbiga händelser.
en utav de underbara var att det kändes som att jag fick en väldigt bra kontakt med ante. han är verkligen en väldigt snäll och rolig kille, väldigt lätt att umgås med.
andra underbara saker var att jag fick en jättefin ros av victor, jag fick åka raggarbil, dansa med frida till elvis, dansa några mycket trevliga danser med ante och en väldigt rolig med olle. men det bäst var att jag verkligen kände mej fin. jag var sextiotal så det skrek om det och jag fick höra en massa snälla kommentarer om hur jag såg ut. då blev jag så underbart glad.

men det var som sagt några jobbiga saker också. som att victor, min baldejt, förljde efter mej som en svans hela kvällen. och hela tiden när jag dansade med någon annan kille så blev han typ sur och drog.
vill han ha mer än bara vänskap??
han är en underbar vän och jag vill absolut inte såra honom, men vänskap är allt han kommer att få. men jag är rädd att såra honom, för jag vet verkligen hur det är att bli nobbad så där. det krossar ens hjärta helt. jag vill inte att han ska behöva uppleva det.

förresten en annan underbar sak var amanda och ch.
mitt under middagen ställer sej ch upp, inför alla nio och lärare som var där, och säger att han bara ville berätta hur mycket han älskar sin amanda. sen tar han fram en ring och frågar henne om hon vill förlova sej med honom. hon sa förstås ja, för den som ville veta.
och ja, jag tycker fortfarande att det är lite löjligt att förlova sej när man är så här ung, men det var faktiskt underbart gulligt, nästan så man fick en tår i ögat.
han kunde inte valt ett bättre tillfälle.

framåt kvällen blev man ju såklart bara tröttare och tröttare och tillslut dansade jag bara runt, både ute i kapprummet och mitt ute på dansgolvet.
efter ett tag märkte jag att johan, fältarn, gick runt och tog kort på mej samt att väldigt många stod och stirrade på mej som om jag var helt galen. men jag orkade faktiskt inte bry mej.
jag har aldrig sagt att jag inte är en galning och jag var faktiskt en sådan igår.
dessutom hade jag roligare än jag haft på väldigt länge.
emma sjöng de två sista låtarna som var relativt lugna så de få par som dansade då dansade väl nån blandning mellan foxtrot och en gammal herdelig tryckare.
jag kan faktiskt räkna upp vilka de paren var, så få var de.

det var olle och sanna, helt otroligt söta där de stod och kramades och blundades. kärlek på hög nivå.
perra, joel, staffan, martin och senare johan, hade nog ganska roligt där de stod i en ring och skrålade.
sara och simon, dansade bara den näst sista så de såg jag inte så värst mycket.
likaså var det med fredrik och mikaela och med alex och jonas.
sen var det jag och ante. vi dansade nog inte riktigt tryckare men inte riktigt foxtrot heller. trevligt var det då för han kunde verkligen dansa. lite dåligt samvete fick jag dock när jag såg victor stå och titta på oss , få en besviken och ledsen min och sedan bara försvinna från tibble helt.
men jag hade inte sagt att jag skulle vara med honom hela kvällen och det var inget tvång att  man skulle dansa med ens dejt då. jag dansade med ante för att jag ville och kände för det och det är ingenting jag ångrar.

när musikerna, som för övrigt var helt fantastiska, slutade spela så kramde jag om mina underbaraste vänner, sa hejdå och tackade för en trevlig kväll. sen åkte jag hem med prinsesstrion, isabell, mathilda och sofie. vi pratade hela vägen hem och vi alla tyckte att det var sorgligt att åka därifrån, det var ju faktiskt en avslutningsbal.
när jag kom hem hade mina föräldrar låst mej ute så jag fick banka på dörren för att komma in. jag väckte då både mamma och hunden.
jag tog iaf av mej mina kläder, tvättade bort sminket och borstade ut min höskulle till hår. sen tog jag på mej min älskade pyamas och kröp ner i min otroligt sköna säng.
då var kvällen jag längtat efter i nästan sju år över och den var verkligen helt underbar.
som en dag på slottet.