Dobbo

jobbig dag idag.
faktiskt den jobbigaste jag någonsin varit med om.
och jag menar det verkligen på helt allvar den här gången.
vi åkte till vetrinären med jack idag.
det var sista gången vi åkte med honom någonstans.
han somnade in där alldeles lugnt.
han sover fortfarande och kommer så att fortsätta med.
pappa och jag grät i stort sett hela vägen hem.
det var hemskt.
att se min älskling somna in och sova sådär lugnt var inte så jättefarligt
men att lämna honom var nog det värsta jag har gjort.
har kommer hem om cirka två veckor och då ska vi begrava honom
på någon jättemysig plats här på gården.
men fy vad tyst och tomt det kommer bli.
inga djupa andetag på natten, inga söta tassar i trappen,
inga fler frukostsmörgåsar och inget mer chokladkalendersutdelande vid jul heller.
jag kan inte riktigt fatta det.
jag kommer aldrig mer få lute huvudet mot hans runda mage.
jag kommer aldrig mer få värma mej i hans varma, mjuka päls
när jag varit ute med skotern.
men jag har alla glada minnen.
för vi har många minnen tillsammans han och jag.
under tolv, nästan tretton långa, underbara år så händer det en hel del faktiskt.
som när vi snodde morötter i mammas trädgårdsland, när du hjälpte mej på skattjakten,
alla paket vi öppnat, alla födelsedagar och jular vi fick tillsammans.
vem ska jag nu prata hela nätterna med?
vem ska jag nu mysa med hela dagarna?





det är ruggigt jobbigt nu.
men ändå känns det ganska bra,
för jag vet att det här var det bästa för dej.
hade det gått längre tid så hade du förmodligen blivit ännu sämre än du redan var.
och du är inte värd att få dåligt, det är du allt för underbar för att göra.
så nu får du istället sova i lugn och ro.
ingen kommer att störa dej.
men jag kommer att sitta vid dej och prata och ta hand om dej.
för jag kommer alltid att minnas dej som den underbara vän och hund som du var.


Jack Forsberg 1 februari 1994- 25 oktober 2006