jag väntar på morgondagen...

jag är sentimental.
jag sitter i skolan med de bästa av vänner o inser att det inte är mycket kvar nu.
tretton veckor närmare bestämt.
sen är det slut, vi är fria. det är så jag nästan börjar gråta.
att slippa skolarbetet - helt underbart!
men det sociala, alla vänner - panikångest!
alla drar åt olika håll, man vill hålla kontakten men kommer det verkligen att gå?
vilka kommer att finnas kvar om ett år eller två?

tänk alla stunder.
i torsdags när vi strök alla förkläden.
köpte tjugo blodapelsiner o säkert ett kilo godis.
snatterierna av frysta kakor, kaffe, choklad, nötter o frukt.
kökslektioner.
våra skvaller-kärrings-stunder.
alla bråk, allt skitsnack, alla förändringar.
julbord, spanien, baren-onsdagarna, hemma-hos-lärare-fika, göteborg.
jag kommer sakna det.

men som sagt, snart är jag fri att göra vadän jag vill, vågar o kan...

jag ska komma ihåg det. men jag vet att jag kommer att sakna det. det är en sån otrolig trygghet.
att veta vad man ska göra från den ena dagen till den andra.



vi har varit hos mommo idag.
jag o syster provade leksandsdräkten.
hon funderar o ha den på examen i göteborg nu i vår.
jag ska banne mig åka ner då, klädd i dräkt.
jag älskar leksandsdräkten.
man kanske skulle ha den på studenten. i kyrkan i alla fall...

imorgon drar jag o syster på roadtrip.
vi tar bilen o toscakakan o åker till uppsala.
till pappa.
jag har inte träffat honom på flera veckor o han är saknad.

     

Kommentarer
Postat av: Isabell

13 veckor, det låter galet lite... Jag som har inbillat mig att det är minst 20.

Postat av: Alexandra

Ja 13 veckor. Sjukt. Om du bestämmer dig för att ha dräkten i kyrkan så kommer du inte vara ensam, jag funderar också på att ha den;)

2009-02-01 @ 13:18:28
URL: http://alexxie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback